by • 26 maj, 2009 • ArtiklarComments (2)348

Stieg Larsson och Millenium-Macar

Steig Larssons Macar

Text: Fredrik Krohnman Foto: Peter Kroon

Stieg Larssons deckartrilogi om Mikael Blomkvist, Lisbeth Salander och den fiktiva redaktionen Millennium har blivit osannolika succéer. Trilogin har sålt i lika stor mängd som den, välförtjänt, har fått beröm av såväl kritiker som läsare och vissa menar att Stieg Larsson med sina verk har sänkt nytt ljus över hela den svenska deckargenren.

Stieg Larsson var en notoriskt noggrann journalist. Ingen sak eller källa var för liten för att kontrolleras en extra gång. Den som läser hans verk idag kan heller inte värja sig för den otroliga beskrivningen av detaljer.

I trilogins fokus finns framförallt två huvudpersoner; Mikael Blomkvist på tidsskriften Millennium samt den sköna men ack så speciella hackern Lisbeth Salander. Hennes kunskaper i den digitala världen för ofta handlingen vidare, och hennes preferenser på datortillverkare är glasklar: Apple.

I ”Män som hatar kvinnor” kånkar Lisbeth Salander runt på en sliten iBook. Stieg Larsson lämnar inget åt slumpen, så inte heller huvudkaraktärens datorval. Hennes laptop beskrivs som ”Apple iBook 600 med 25 GB hårddisk och 420 mb ram, tillverkad 2002 och försedd med en 14”-skärm.” State of the art, vid köptillfället.

Efter att hårddiskinnehållet på Lisbeth Salanders iBook välvårdat ses över av en i boken auktoriserad reparatör är det dags för Salander att skaffa en ny maskin. Stycket som följer är en renodlad kärleksförklaring som nog likaväl kan tillskrivas författaren Larsson som karaktären Salander:

”Hon fastnade inte oväntat för det tänkbara bästa alternativet: den nylanserade Apple PowerBook G4/1.0 GHz i aluminiumchassi med en PowerPC 7451-processor med AltiVec Velocity Engine, 960mb ram och en 60 GB hårddisk. Den hade BlueTooth och DVD-brännare. Den hade framför allt laptopvärldens första 17-tums bildskärm med NVIDIA-grafik och en upplösning på 1440×900 pixel som chockerade PC-förespråkarna och utklassade allt annat på marknaden.

Det var de bärbara datorernas Rolls Royce i form av hårdvara men det som egentligen triggade Lisbeth Salanders ha-begär var den enkla finessen att tangentbordet försetts med bakgrundsbelysning, så att hon kunde se bokstäverna på tangentbordet även om hon skulle befinna sig i kompakt mörker. Så enkelt. Varför hade ingen tänkt på det tidigare? Det var kärlek vid första ögonkastet.”

Medan Mikael Blomkvist använder sin iBook kommer Lisbeth Salanders PowerBook att bli en viktig trotjänare i resten av serien. I början av ”Flickan som lekte med elden” (del 2 i serien) befinner sig Lisbeth Salander på Grenada. I en solstol vid hotellet hon befinner sig inkvarterad på använder hon sig av en PalmPilot, införskaffad i Miami, för att läsa sin e-post. Anledningen är att batteriet på PowerBooken blivit så pass dåligt.

Till Lisbeth Salanders stora glädje lyckas hon – som nöden på Grenada kräver – importera ett extrabatteri. Salander vet att ingen Palm i världen kan ersätta hennes favoritmaskin.

”Det reservbatteri hon hade beställt till sin Apple PowerBook (G4 titanium och en 17-tumsskärm) hade äntligen kommit. I Miami hade hon skaffat sig en Palm-handdator med ihopfällbart tangentbord som hon kunde läsa e-post på och enkelt ta med sig i nylonbagen istället för att släpa på sin PowerBook, men den var ett uselt substitut för 17-tumsskärmen.”

I ”Luftslottet som sprängdes” (del 3 i serien) kopplar Mikael Blomkvist in sin iBook i bredbandsjacket. Lisbeth Salander hamnar i en tumultartad situation. Hennes glädjerus när hon efter två långa månader får möjlighet att koppla upp sig naggas i kanten av att hon saknar sin aluminiumuniformerade följeslagare:

Lisbeth Salander lyckas upprätta kontakt med Mikael Blomkvist. I det 16:e kapitlet vandrar han till Salanders lägenhet. Han kokar kaffe och tillreder sig några smörgåsar, innan han bänkar sig vid Salanders äppelprydda hjärtebarn.

Boksuccén är i full färd att följas upp på vita duken. Michael Nyqvist kommer att gestalta Mikael Blomkvist och Noomi Rapace axlar rollen som Lisbeth Salander. Om filmatiseringen gör minsta anspråk på att följa Stieg Larssons detaljrikedom bör filmen vara full av Macar.

Stieg Larsson gick bort alldeles för hastigt och alldeles för tidigt. Vi kommer aldrig att få reda på hur det var tänkt att gå för Lisbeth Salander. Men utan att göra anspråk på att tolka författarens vilja vågar jag nog gissa att Lisbeth Salander suktandes skulle snegla på en glossyskärmad MacBook Pro. Eller kanske en iPhone.