Rayman-serien har ett anrikt arv från plattformsgenren, men i och med Rayman Raving Rabbids överger man detta arv tillförmån för en bredare publik.
Ubisoft vill få oss att spela tillsammans, Mamma, Pappa, Mormor och barn.
Det är just detta som gör att jag med en viss skepsis tar mig an uppdraget att recensera detta spel.
Rayman Raving Rabbids släpptes för första gången 2006, och med Wii som främsta plattform. Man valde dock att konvertera det till nästintill alla plattformar och nu två år efter de andra får vi nu ta del av denna hysteriska upplevelse, som nu Raving Rabbids faktiskt är.
En story utan substans är ingen story alls.
Spelets starka fokus på att man skall spela flera, är något som lyser igenom i den, så kallade, story spelet berikats med för den ensamme spelaren.
Rayman sitter på en grön kulle och har picknick med sina vänner.
Plötsligt öppnas det mörka hål och ur dessa väller det ut galna kaniner som kidnappar Rayman och hans vänner.
Medan Raymans vänner sitter fängslade, tvingas Rayman agera gycklare åt kaninerna, med mål att underhålla dem. Detta görs genom en stor gladiatorliknande arena, där varje hörn består av en dörr, och bakom dessa dörrar finns en utmaning man måste klara av för att sedan gå vidare till nästa.
Minispel i kubik.
Det är i flerspelar läget som spelet verkligen lyser upp, här finns en hel drös med olika minispel att utmana varandra i, det ena galnare än det andra.
Här kan du mjölka en ko på tid, rita mat som en av kaninerna sedan skall äta eller varför inte utmana valfri familjemedlem i en danstävling. Låter det rolig? Det är det nog också, om du spelar det på ett Nintendo Wii, för på Mac är det näst intill okontrollerbart.
Att spelet anpassats till Nintendos senaste konsoll gör sig ständigt påmint genom att gång på gång straffa dig för att du spelar det på din favoritdator. Låt mig ge ett exempel, i ett minispel ska man slägga i väg en kossa. Detta görs genom att man för musen i cirkelmönster över skrivbordet. Dock är kontrollen fruktansvärt oprecis och den kommer konstant att känna av fel. Efter ett flertal misslyckade försök lyckas jag få iväg koss-%€#”!€# och då ser jag till min egen förvåning att allt som tidigare legat på skrivbordet nu befinner sig runt om i rummet.
Det räcker nämligen inte med några små rörelser, helst skall man ha ett extra skrivbord med måtten 4x4m för att utrymmet skall kännas tillräckligt för vissa av minispelen. Allt är dock inte nattsvart, vissa av spelen fungerar mycket bra, framförallt de spel där det krävs lite precision, som minispelet där du skall rita upp mat på skärmen. Men det hjälper inte om ett spel utav två fungerar tillfredsställande då du som betalande konsument ändå måste betala för hela spelet. Något som dock gör sig bättre i Mac-verisionen är grafiken, som är näst intill äckligt söt och gullig. Starka pastellfärger och humoristisk karaktärsdesign ritas upp över skärmen och spelet ser allmänt mysigt ut.
Slutsats
Det är synd att Rayman Raving Rabbids inte fungerar bättre än det gör, för det har alla möjligheter i världen att ge dig och din familj en tillfredsställande spelupplevelse som dock ruineras av urusel kontroll. Tyvärr, det får bli Körslaget ännu en helg för dig och din familj, för med detta spel lär ni inte tillbringa speciellt mycket tid med.
Namn: Rayman Raving Rabbids – http://www.gametreeonline.com/rayman-mac/
Utvecklare: UBISOFT
Utgivare: Transgaming
Releasedatum: Ute nu
Cirkapris: 199 kronor
Betyg: 1/5
Rayman Raving Rabbids är utlånat av Transgaming.