Övrigt

Testat: Drobo 5N – att vara eller att inte vara hårddiskrobot

När den första Drobo-burken nådde marknaden för några år sedan var det ett väldans ståhej, och man kallade sin produkt för det något missvisande begreppet ”Hårddiskrobot” (läs Jezper Söderlunds recension av en äldre Drobo-modell).

Sanningen kring Drobo är väl att din diskmaskin är mer av en robot än Drobo. I korthet är detta en enhet som kan husera flera hårddiskar av olika storlek och som alltid ser till att ha din data lagrad på åtminstone två diskar samtidigt, så att du inte förlorar något om en disk skulle gå sönder. Drobo 5N från Drobo (tillverkaren bytte under 2011 namn från Data Robotics till Drobo, reds anm) har som namnet antyder plats för 5 SATA-hårddiskar (samt en mSATA-disk där du kan sätta i en SSD-disk för att snabba på prestanda). Äntligen får du användning för alla gamla SATA-diskar du har liggande hemma.

Där den första Drobomodellen saknade alla former nätverksdelning på egen hand, vilket väl egentligen definitionsmässigt gjorde att den hamnade i kategorin extern hårddiskkabinett, har man nu arbetat vidare för att Drobo ska bli en fulländad NAS. Det betyder att det är en enhet där du säkert kan förvara stora mängder filer som exempelvis bilder och filmer som alla i ditt hemmanätverk på ett enkelt sätt kan komma åt.

Jag har ägt en NAS tidigare, en ReadyNAS från Netgear som inte gav mig annat än huvudvärk. Efter några hundra förlorade gigabyte omfattande bland annat gamla skolarbeten från 3:e klass (vilket jag kan leva med) till ett par hundra låtar jag skrivit och spelat in (vilket jag inte kan leva med) gjorde jag mig till slut av med eländet och svor att aldrig mer skaffa en NAS. Tills nu.

Det var därför med viss tvekan jag klickade på köpknappen och införskaffade mig en Drobo 5N. Burken är också en av de dyrare NAS-lösningarna du kan köpa för hemmabruk, så det var med stor förväntan och viss skepsis jag packade upp maskinen.

Uppackning

Drobo 5N leveras i en ganska stor låda, men för att vi inte ska bli allt för misstänksamma har man med stora vänliga bokstäver på framsidan skrivit: ”Small box, big storage”. Klart inspirerade av Apple har man uppenbarligen lagt ned lite energi på paketeringen. Man når så klart inte upp till fruktbolagets nivå här, men fin paketering är helt klart en liten bonus för en prylnörd som mig.

4376214162_b6ba8cd9a2_b

Design

Designnmässigt behöver Drobo inte skämmas för sig. Det är en av de vackrast designade datorhårdvaror jag sett, med en stabil stålkonstruktion och ett flertal lysdioder på framsidan. Just lysdioderna är lite av Drobos grej, man har här ett flertal dioder som i olika färger visar bredvid respektive disk hur disken mår hälsomässigt och varnar när en disk är på väg att falera. Längst ned ses en rad med blå dioder som visar hur full med data Drobo är. Detta är säkert praktiskt om man har många drobos, men det blir nästan lite väl mycket julgransbelysning när det är mörkt i rummet.

Installation

Om du köper en ny Drobo bör du tänka på att enheten inte fungerar med endast en disk. Jag hade i min enfalld tänkt mig att Drobo skulle acceptera en singeldisk men varna lite lagom, men Drobo går fkatiskt inte ens igång utan minst 2 diskar installerade. Att mata in diskarna är föredömligt enkelt – inga anslutningar eller sladdar – bara in med disken åt rätt håll och sen får du grön lampa från Drobo. Installationen av programvaran går nästan lika smidigt – bara att hämta hem programvaran på Drobos sajt och installera. Förutom en korkat formulerad fråga om jag vill installera Java som vållade huvudbry gick installationen enkelt.

All konfiguration sker genom ett program som man kallar Drobo Dashboard. Här finns också en grafisk representation av Drobo som visar vilka lysdioder som lyser på den just nu – snyggt och användbart om du inte har direkt access till hårdvaran. Drobo Dashboard är härligt macigt och snyggt, dock lite segladdat bitvis och lider av en del mindre buggar, till exempel gick det inte att registrera manicken online via Dashboard när jag försökte.

drobo1

Liksom med många andra NAS-lösningar för hemmabruk har du möjligheten att installera tredjeparts-appar på enheten. I Drobos fall är detta smidigt och enkelt: det görs direkt i Drobo Dashboard och genom ett enkelt klick. Utbudet är dock (i likhet med många andra NAS:ar) mycket skralt. Här finns den obligatoriska torrent-klienten (Transmission) samt den numera ganska daterade mediaservern Firefly. Men så finns det också en CrashPlan-klient – denna utmärkta backuplösning som möjliggör backuper mot såväl molnet som mot en vän. Tyvärr fallerar installationen av CrashPlan trots flera vändor mot Data Robotics support. Det är synd, för det är den funktionen jag såg mest fram emot att testa. Det hade varit ett starkt argument för att rekommendera min lilla Drobo till andra. Att köra Apples backuplösning “TimeMachine” mot en Drobo är emellertid busenkelt, bara att skapa en ny volym och kryssa i TimeMachine så är saken biff.

Det saknas också stöd för delning av dina filer utanför ditt lokala nätverk, om du inte nöjer dig med molntjänsten ElephantDrive eller Copy (har någon hört talas om dem?). Stöd för Dropbox saknas också dessvärre.

Prestanda

Drobo är riktigt snabb. Både när det gäller fillistning och dataöverföringar. Vid överföring av en större katalog med ett fåtal stora filer låg datahastigheten runt 20 mb/sekund över en 1 gb/s LAN-anslutning. Andra anslutningar mot Drobo går utmärkt och utan lagg trots att jag har flera tunga överföringar som körs samtidigt. Det märks att man tänkt sig många användare mot samma Drobo simultant.

Drobo låter en hel del, speciellt om du har många diskar i den. Min Drobo lät så pass mycket med 4 diskar i att det var obekvämt att ha den i vardagsrummet – men kanske är jag ensam om att bli lite stressad av hårdiskknatter. Väl inskuffad i mitt förråd fungerar det hela desto bättre – men här tar man ju alltid risken att enheten blir överhettad istället.

Jag kunde inte hålla mig från att se vad som händer om jag sätter in en disk som jag vet är trasig i min Drobo. Sagt och gjort – jag matade in den trasiga disken. Det skramlar till på ett oroväckande sätt när disken försöker starta upp. ”Kommer den klara detta?”, hinner jag tänka, och börjar sakta bli orolig för all data jag ju har på de andra diskarna. Den trasiga disken försöker spinna upp några gånger men ger sedan upp för gott. Inget mer händer, ingen fellampa, inget varningsmeddelande i Drobo dashboard. Möjligen var disken för trasig för att ens kännas igen som en disk.

Drobo 5N baksidan

Slutsats

Regel nummer ett när det gäller backup är enligt min mening att lösningen bör vara helt automatisk. Har du en Mac kör du med fördel TimeMachine mot din Drobo. Alla former av backuplösningar som kräver att användaren behöver göra minsta manöver, kommer förbli oanvänd. Alla som äger en dator eller mobiltelefon behöver någon form av backup-lösning. Men alla behöver inte en Drobo.

Lika viktigt som att förstå vad Drobo gör, är att förstå vad den inte gör. Om du använder Drobo för backup måste du tänka på att den inte skyddar din data om huset eller lägenheten skulle brinna ned, vid exempelvis en vattenläcka eller om någon skulle stjäla din fantastiska lagringsmanick. Det är därför inte att rekommendera att du har Drobo som enda backuplösning. Förutom Drobo:n behöver du en så kallad offsite-lösning; en backup i molnet eller på en annan plats. Värt att nämna är också att Drobo använder en egen RAID-standard som inte är kompatibel med andra märken. Om din Drobo går sönder efter den 3-åriga garantin får du snällt köpa en ny och mata in dina diskar.

Men vem ska då köpa en Drobo? Du som har datorn full av semesterbilder som behöver backup kan ju lika väl betala några kronor om året till någon av de utmärkta backuplösnignarna som finns i molnet? Absolut. Men problemet med diverse online-backuplösningar är ju att det ofta tar väldigt lång tid att återställa en hel hårdisk full med data. Det kan vara ett problem om du har ett arbete där du jobbar med stora mängder data och har viktigt projekt att slutföra. Både en och annan deadline spricker med största sannolikhet om du behöver vänta flera dagar innan alla dina filer kommit ned från molnet.

Om funktionen med Crashplan i Drobo hade fungerat som det är tänkt, hade du ju också kunnat ställa din Drobo hos en vän och göra backup mot hen. Om olyckan är framme skulle du då bara behöva knacka på hos din vän och hämta din Drobo för snabb återställning.

Om du arbetar med stora mängder data, som musik- eller filmproduktion, behöver du en bra backuplösning. Då kan Drobo vara svaret på dina backupdrömmar. I annat fall rekommenderar jag en online-backuplösning i första hand.

[one_half] Plus:

  • Snygg
  • Snabb
  • Relativt enkel att installera

[/one_half][one_half_last]Minus:

  • Ganska hög ljudnivå
  • Väldigt dyr
  • Få appar, CrashPlan-appen fungerar inte
  • Saknar stöd för fildelning utanför ditt hemmanätverk

[/one_half_last]


Fakta:

Läs mer

Populärt i bubblan idag

Inga inlägg!