Jag var på en pressvisning den 21 oktober på den anrika biografen Victoria för att se den nya filmen Godzilla Minus Zero, som har biopremiär i Japan den 3 november och i Sverige den 6 november. En intressant detalj jag fick reda på var att detta är en av Japans dyraste filmer genom tiderna. Det kan man också förstå när man väl sitter i biosalongen. Filmen är episk och storslagen. Man märker verkligen att de har tänkt på varenda detalj i allt från vatteneffekterna, musiken och explosionerna till de imponerande fjällen på kaijumonstren. Detta är även Japans första filmproduktion som har spelats in för IMAX.

Vi tas återigen tillbaka till slutet av 1940-talets Japan där en ny dödlig fara terroriserar landet. Den här gången har dock hotet tagit en skrämmande drakliknande form, vilket gör det hela ännu mer skräckinjagande och spännande. Precis som Godzilla har King Ghidorah som monstret heter också en chockerande kraft, eller två rättare sagt där den ena är farligare än den andra. Dessutom genomgår den en minst sagt skrämmande utveckling, utan att säga alltför mycket. Som om det inte vore nog så visar det sig att Godzilla såklart inte är död.

Den här filmen handlar, precis som i alla andra Godzilla-filmer också väldigt mycket om hur man ska stoppa dessa kaijumonster, men den här gången kanske på några av de mest kontroversiella sätt man kan tänka sig. Förbered er på en rejäl batalj!

Amerikanerna blandar sig också i och påstår sig vilja hjälpa japanerna med en plan för att förgöra kaijumonstren. Det visar sig dock att de har helt andra planer i görningen. Det finns en scen som utspelar sig i 40-talets New York, som är både skrämmande och mäkta imponerande.

Precis som i förra filmen imponerades jag ännu en gång av hur bra filmat det är. Det känns verkligen som att man har lyckats fånga den aktuella tidsepoken. Något jag uppskattade lite extra med den här filmen var att den har en aning mer tempo än Godzilla Minus One, då jag tyckte att den var lite seg i början men senare tog fart och visade sig vara otroligt bra i slutändan.

Likt föregångaren är det väldigt mycket förödelse och mänskligt lidande. Det är hemskt att se ännu en stad eller by drabbas av en ny fasansfull attack. Vi får även se ett överfullt sjukhus som visar magnituden av attacken i Ginza i förra filmen. De vet verkligen hur man lämnar biobesökaren berörd. Det visar sig även att attacken lämnade bestående spår hos dem som överlevde, i form av Godzilla-celler. Det låter häftigt, men det är allt annat än positivt för den som drabbas.

Vi blir även presenterade för flera nya karaktärer. Bland annat vetenskapsmannen Kanji Murakami som har en hemsk berättelse att berätta från Hiroshima. Det är inte särskilt konstigt att han har allt annat än positiva tankar om USA. Vi får även bekanta oss med meteorologen Aoyoma som besitter en ytterst intressant vetenskaplig förmåga att förutse när extremväder ska slå till. Det visar sig vara väldigt värdefullt.

När jag sitter där i biostolen känner jag hur leendet blir större och större när jag får se Kōichi, Noriko och den väldigt söta Akiko tillsammans igen. Sedan förra filmen har den minst sagt färgstarka grannen Sumiko byggt upp ett hem för föräldralösa barn, vilket även det var vackert att se. Vi får än en gång träffa på Shiro, Seiji och vetenskapsmannen Noda, som nu har fått ta ansvar för katastrofhanteringen inom den nyskapade organisationen ”Disaster Response Bureau”.

Något som gång på gång slog mig från föregångaren och som gör det även denna gång är musiken som är sådär härligt mörk och tung. Det är imponerande hur de lyckas fånga publiken med tystnaden innan det smäller, eller den där klassiskt maffiga monstermusiken som fullkomligt dånar ut i biografen.