De flesta inbitna fans kastar sig in i multiplayerdelen direkt men vi har tagit oss en titt på kampanjen, och det är ett krig som inte känns helt orealistiskt.
Året är 2027 och världen är instabil. Nato börjar tappa greppet, och tanken på att alla står enade i en allians existerar inte längre. Fram kliver ett privat militärt bolag vid namn Pax Armata, och vi är en del av elitenheten Dagger 1-3 – en amerikansk Marine Raiders-styrka som ska slå tillbaka mot Pax Armata. Vi kastas in i Georgien och det går snabbt från lugn och ro till fullskaligt kaos.
När det kommer till karaktärerna är det inte mycket att hänga i granen, och vi hade nog inte heller förväntat oss någon större fördjupning av dem. Precis som många andra spel i dag går kampanjen lite på räls – vi ska ta oss från punkt A till punkt B och på vägen dit stöter vi på fiender. Det finns väldigt lite utrymme för att vara kreativ, det är helt enkelt bara att kötta på.
Han köttade på lite för hårt.
Och just när det kommer till att bara kötta på är det faktiskt förbannat kul. Det är som att hoppa in i Michael Bays hjärna, där byggnader pulveriseras, vi står och sprutar ut 100 000 skott ur ett monterat maskingevär bak på en bil i hög hastighet, och vi får smyga runt som sniper utan att bli upptäckta. Vi får även spränga fiender i en stridsvagn, och om ens stridskamrater blivit skjutna måste vi hjälpa dem upp på benen igen.
Regel nummer ett: Skjut allt som rör sig.
Det är med andra ord stor variation i vad man gör i spelet, och det vi ännu inte har pratat om är hur fantastiskt snyggt spelet är. Vi har recenserat det på en PlayStation 5, och något som också slår oss är hur otroligt realistiskt ljudet är. Det här är ett spel som ska upplevas med ett par bra hörlurar, för det förhöjer upplevelsen ordentligt. På det stora hela har vi riktigt roligt i kampanjen. Den tar cirka fyra till fem timmar att spela igenom, och för dig som inte har spelat så mycket Battlefield är det faktiskt värt att köra igenom den bara för att lära sig hur allt fungerar i spelet.