Regeringen stoppar tillfälligt kravet på att införa effekttariffer i hela Sverige. Beskedet har fått många att jubla – men också lett till flera missförstånd. Effekttarifferna försvinner inte. De pausas.
I stället ska Energimarknadsinspektionen nu ta fram ett nytt förslag på hur modellen ska utformas. Arbetet ska redovisas 12 april 2027, vilket innebär att ett nytt system sannolikt kan börja införas runt 2028.
Två stora missförstånd
Det finns framför allt två saker som många verkar ha missuppfattat.
Det första är att effekttarifferna skulle vara avskaffade. Så är det alltså inte. Kravet på att införa dem pausas, men regeringen vill istället att en ny och mer enhetlig modell tas fram.
Det andra är att effekttariffer i sig skulle vara något dåligt och göra det dyrare. Problemet har snarare varit hur de har utformats.
Hos vissa nätbolag har modellerna varit svåra att förstå, direkt kontraproduktiva eller helt enkelt olika från bolag till bolag. Resultatet har blivit ett system som varit svårt för kunder att förhålla sig till – och ibland till och med motverkat sitt eget syfte.
Energi och effekt – vad är egentligen skillnaden?
För att förstå debatten behöver man skilja på energi och effekt.
En enkel jämförelse är vatten:
- Energi är mängden vatten som kommer ur kranen över tid – det mäts i kilowattimmar (kWh).
- Effekt är hur snabbt vattnet kan komma ut – alltså flödet. Det mäts i kilowatt (kW).
Det är just detta effekttariffer handlar om. Inte hur mycket el du använder totalt, utan hur snabbt du använder den.
Historiskt har vi betalat för elnätet på två sätt:
- En fast avgift för att vara ansluten
- En överföringsavgift per kilowattimme (samt energiskatt och moms på det)
Själva elen köper vi från ett elhandelsbolag, medan nätbolaget ansvarar för infrastrukturen som transporterar elen hem till oss. Nätbolag kan vi inte välja utan de har monopol i sin respektive region.
Effekttariffer lägger till ytterligare en dimension: kostnaden för hur hög effekt du använder samtidigt.
Varför finns effekttariffer överhuvudtaget?
Det finns inget EU-direktiv som säger att effekttariffer måste införas. Däremot finns krav på att elnäten ska användas effektivt.
När samhället elektrifieras ökar behovet av effekt – även om den totala energianvändningen kan minska jämfört med ett fossilbaserat system.
Ett tydligt exempel är elbilar.
Att ladda en bil hemma kan kräva upp till 11 kW effekt under flera timmar. När många gör detta samtidigt som husen skall värma och maten skall lagas skapas effekt-toppar i elnätet, vilket i sin tur kan kräva stora investeringar i infrastrukturen.
Effekttariffer är tänkta att ge en prissignal som gör att vi:
- sprider ut vår förbrukning
- undviker stora effekttoppar
- använder elnätet mer effektivt
Problemet: fel utformning
Problemet är att flera av de modeller som införts i Sverige har varit dåligt utformade.
Bland annat har vissa nätbolag:
- haft effekttariffer dygnet runt, även nattetid
- baserat avgiften på en enda topptimme per månad – men ofta genomsnittet av tre eller fem timmar per månad
- infört helt olika modeller jämfört med andra nätbolag
Det har skapat situationer där kunder riskerar kraftigt höjda avgifter för en enda eller några timmes hög belastning – utan att själva kunna påverka det nämnvärt. Antingen på grund av bristande kunskap hur det görs eller för att det är så komplicerat att det inte fullt ut går att förhålla sig till.
I vissa fall har avgiften dessutom varit hög när elpriset är som lägst, exempelvis dagtid på sommaren när solproduktionen är stor. Men egentligen alltid om det finns en effektavgift nattetid när energipriset generellt sätt är som billigast. Det motverkar möjligheten att optimera sin elanvändning efter spotpriset.
Effekttariffen är inte en extra intäkt
Ett annat vanligt missförstånd är att effekttariffer skulle vara ett sätt för nätbolagen att tjäna mer pengar.
Så fungerar det inte.
Elnätsbolagens intäkter regleras av Energimarknadsinspektionen, som sätter ramar för hur mycket de får ta betalt. Hur avgiften fördelas – via fasta avgifter, överföringsavgifter eller effekttariffer – ändrar inte den totala intäkten.
När exempelvis Elevio införde effekttariffer blev resultatet ungefär:
- 25 % fick lägre kostnad
- 25 % fick högre kostnad
- 50 % fick ungefär samma
Effekttariffen förändrar alltså främst hur kostnaden fördelas mellan kunder.
En modell som faktiskt fungerade
Nätbolaget E.ON som bland annat äger nätet i stora delar av södra Sverige är de som tagit fram den absolut bästa modellen. En modell som borde införas för alla.
I stället för att basera avgiften på en enda topptimme per månad räknade modellen högsta effekt per dygn, multiplicerat med en betydligt lägre avgift.
Det gjorde att:
- en tillfällig hög belastning bara påverkade den dagen.
- kunder snabbt kunde optimera ner effekten igen nästa dag och efterföljande dagar.
- systemet blev mer förutsägbart.
Dessutom var tanken att effekttariffen bara skulle gälla dagtid och bara vintertid, när belastningen på nätet är som störst.
Det gav kunder frihet att exempelvis ladda elbilar nattetid utan att straffas. Men också dagtid på sommaren när solen lyser som mest och ger billig solenergi.
Ny modell ska tas fram
I sitt uppdrag till Energimarknadsinspektionen skriver regeringen att den nya modellen ska vara:
- transparent
- icke-diskriminerande
- proportionell
- ge tydliga prissignaler
Syftet är att kunder ska kunna anpassa sin elanvändning utan att systemet blir svårt att förstå.
Det kan också innebära att vissa kundgrupper som inte har möjlighet att påverka sin förbrukning – till exempel kan lägenhetskunder blir undantagna helt
Paus – inte slutet
För de flesta privatkunder innebär beslutet att införandet nu pausas. Vissa nätbolag kan dock fortsätta använda sina befintliga modeller tills vidare.
Och för kommersiella kunder – företag, bostadsrättsföreningar med gemensamma abonnemang för medlemmar samt laddoperatörer fortsätter effekttarrifen som vanligt vilket i sig inte är oproblematiskt med tanke på hur de slår hårt mot de två sistnämnda.
Debatten lär därför fortsätta.