EU-kommissionen planerar att ta itu med en av sina mest kritiserade tekniklagar: 2009 års regler som ledde till de ständiga pop-up-rutorna om kakor (cookies). Målet är att minska byråkratin och göra internet enklare för både användare och företag.
Från nödvändig funktion till eviga samtycken
Cookies – små filer som sparas i webbläsaren – är en grundpelare på nätet. De används för allt från att hålla dig inloggad till att visa relevanta annonser. Sedan EU:s e-privacydirektiv ändrades 2009 har webbplatser tvingats be om uttryckligt samtycke för de flesta typer av cookies, utom de som är “strikt nödvändiga” för att leverera en tjänst.
Resultatet 2025: ett internet överöst med samtyckesrutor som många slentrianmässigt klickar bort.
Nya regler på gång
Nu vill EU-kommissionen förenkla systemet. Planen är att i december lägga fram ett så kallat omnibusförslag (att samla många olika åtgärder eller lagändringar i ett enda stort paket, red anm) som gör det möjligt att exempelvis:
Låta användare ställa in sina preferenser direkt i webbläsaren en gång för alla.
Införa fler undantag för “ofarliga” cookies, som de som används för tekniskt nödvändiga funktioner eller enkel statistik.
Liknande tankar har redan diskuterats av medlemsländerna. Danmark föreslog i våras att man tar bort krav på samtycke för just tekniskt nödvändiga eller rent statistiska cookies.
Tanken var aldrig en av popup-rutor sönderpepprad web
IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka på Nikka Systems menar att Cookie-lagen ändå aldrig fungerade som det var tänkt.
“Tanken var inte att webben skulle förpestas med samtyckesrutor utan att webbplatserna skulle sluta spåra användarna. Eftersom lagen inte fungerade är det bara bra att den rivs upp och görs om.”
Nikka menar att bästa lösningen vore en webbstandard där användaren väljer sina inställningar i webbläsaren och att webbplatserna, rent juridiskt, måste respektera dessa. Något som det försökts med tidigare genom den så kallade DNT-inställningen (Do Not Track), men den var för tandlös.
“Vi måste samtidigt utreda vad en sådan lösning leder till. Kommer någon användare att välja inställningen ”acceptera allt” när användaren bara behöver göra inställningen en enda gång i stället för på varenda webbplats? Vilket blir i så fall spårningsnätverkens motdrag?”
Men redan nu kan den aktive internetanvändaren lösa problemet:
“I väntan på lösning finns det bra innehållsblockerare som kan dölja många samtyckesrutor. Genom att dölja dem lämnar du automatiskt inget samtycke till någon spårning. Detta är dock ingen hållbar lösning eftersom den gör att för många webbplatser fungerar dåligt. En riktig webbstandard behövs, och vi måste fundera rejält över konsekvenserna innan den spikas.” – avslutar Karl Emil Nikka.