Med succén som Spider-Man och Miles Morales bringade så hade vi med all rätt stora förväntningar på Insomniacs nästa spel och frågan är om de kan hålla samma kvalité?
En fängslande story
Vi kastas 30 år tillbaka i tiden, där Nathaniel Essex hittar en förvildad Logan i djungeln. Kort därefter flyttas vi fram till nutid, där Team X ska ta sig till Trasks anläggning för att rädda Essex från den onde vetenskapsmannen Bolivar Trask som minst sagt avskyr mutanter. Efter det börjar ett 13-17 timmar långt äventyr som tar oss från bland annat Indonesien, Kanada och den fiktiva ön Madripoor till Japan i en vackert detaljerad fylld av allt från Trasks anhängare till The Hand, japanska lönnmördare som gör allt för att stoppa Wolverine på hans väg.
I en del av storyn ska Wolverine leta efter ett gäng mutanter som har blivit tillfångatagna av Trask och hans mannar, däribland den rödhåriga Jean, eller Red som han kallar henne. Hon är en telepatisk och telekinetisk mutant. Deras relation är en komplicerad historia och man får verkligen se en helt annan sida av denna vanligtvis arga mutant. Det är fint att följa deras story som är en följetång under spelets gång och något som gjorde mig ännu mer intresserad att fortsätta spela.
Få tillbaka dina minnen
I spelet finns det något som heter Nightmare Cabin, som man kan nå via en Nightmare Door. Dessa finns placerade på varje bana i form av lila rötter som dyker upp från ingenstans under uppdragets gång och som man sedan följer. I en Nightmare Cabin kan man bland annat göra saker på tid, även kallade Nightmare Trials, för att låsa upp minnen genom att slåss mot horder av fiender i vågor, spela om uppdrag ifall man har missat något eller bara vill spela om en specifik del i spelet. När du har klarat en av dessa Trials får du en liten träfigur som symboliserar ett av Wolverines minnen. Jag gillar att de har slängt in ett litet easter egg i form av den mycket populära memen där Wolverine håller i fotoramen och pekar med fingret på ett minne.
Inte helt utan brister
Gameplaymässigt har det sina brister, bland annat i hur linjärt det är och ibland känns det som att man blir hållen i handen lite väl mycket även på svårare svårighetsgrader. Förväntar du dig ett nytt Spider-Man med en öppen värld så kommer du bli besviken då det som sagt är väldigt linjärt och det lämnas väldigt lite utrymme för att utforska på egen hand. Jag hade även önskat att man fått spela som andra karaktärer än bara Wolverine, då det kändes som en ypperlig möjlighet till det.
En annan sak jag personligen saknade var en lock-on-funktion på fienderna, då det ibland kändes som att man blev överrumplad av fiender under vissa partier i spelet som började veva bakom en. Vi stötte även på en hel del buggar som att fastna i träd och vatten som inte var detaljerade, men detta är åtgärdat i en nyligen släppt uppdatering.
En riktig slasher!
Själva spelmotorn är fortfarande fantastiskt bra och lätt att komma in i. Det är en samling av häftiga attacker man kan lära sig genom diverse levels. Flytet i fighterna är också exakt vad man kan förvänta sig från Insomniac. Precis som i den åttabenta succén så kan man köpa olika outfits, denna gång med material. Bland annat den coola ”Ultimate Red” outfiten, men det är bara en av många utan att spoila allt för mycket. Det går även att välja på ett flertal klor varav vissa är dock outfitberoende. Man kan även låsa upp olika Adaptions, som ger diverse perks, från bättre parering av attacker till minskad skada från attacker i närstrid, men det är bara en bråkdel av allt som finns att välja på. Totalt kan man ha tio Adaptions aktiverade på en gång.
Något vi verkligen gillar är att de har gått åt slasher-hållet och håller inte igen på blodet och det är riktigt tillfredsställande att med sina sylvassa klor kapa både lemmar och se blodet spruta på både väggar och golv.
Utmanande bossfighter
Bossfighterna är välgjorda, har roliga och varierande faser samt ett bra djup och en lagom svårighetsgrad. Det var helt klart några fighter som var mer minnesvärda än andra, utan att gå in allt för mycket på detaljer som kan avslöja för mycket. Man fick tänka till, om jag säger så. Jag gillar också den numera klassiska spelmekanismen med interaktiva filmsekvenser, även kallade Quick Time Events, det vill säga att man får trycka på knappar på kontrollen under fightens gång.
Buggarna drar ned upplevelsen
Som vi redan har varit inne på så var det en del buggar när vi testade spelet och de mesta har blivit åtgärdade i en uppdatering. Men vi är inte riktigt vana vid detta när det kommer till Insomniac Games utan det brukar vara välpolerade spel så vi har varit bortskämda. Frågan är om de blev pushade att släppa spelet lite för tidigt med den kommande GTA-lanseringen runt hörnet men lite besvikna blir vi allt. En sak till som de löste i den senaste uppdateringen var att Wolverines luktsinne går att tona ned för att det inte ska bli lika lätt att hitta ledtrådar och collectibles i spelet.