The Last of Us: Part II Remastered – vad kommer efter perfektion?

The Last of Us: Part II Remastered är snart här och vi har kastat oss in i den gripande och pulshöjande berättelsen ännu en gång och det är svårt att fokusera när det visuella är så vackert.

Inledning

I den här recensionen kommer vi inte fokusera så mycket på berättelsen i The Last of Us: Part II då spelet lanserades redan den 19 juni 2020 till PlayStation 4. The Last of Us: Part II Remastered är precis som det låter en remastrad version av spelet som släpps exklusivt till PlayStation 5 och Naughty Dog har inte sparat på krutet. Att få återuppleva The Last of Us: Part II är inte helt lätt då det är en berättelse som tar sig under skinnet på oss. Det är en mörk, tragisk berättelse men som även innehåller många fina stunder som faktiskt ger lite hopp mitt i helvetet. En sådan ljusglimt är när Ellie hittar en gitarr, plockar upp den och börjar sjunga på a-ha’s “Take on Me” i en söndersprängd stad utan hopp.

Det är svårt att spela The Last of Us: Part II Remastered

Ja det är faktiskt svårt att fokusera på själva spelet då vi ständigt genom den cirka 20-30 timmar långa berättelsen slås av hur otroligt snyggt det är. Vi ser detaljer som vi inte sett tidigare och vissa sekvenser när vi rider i solnedgången eller blickar ut över den söndersprängda staden som är full med zombies är så otroligt vackert. Det är verkligen imponerande att se hur Naughty Dog har lyckats pressa varje komponent i PlayStation 5 för att ta spelet till en helt ny nivå. Spelet har även stöd för PlayStation 5-kontrollens adaptive triggers vilket gör att vi sugs ett extra steg in i berättelsen då allt från att skjuta, slåss eller spänna pilbågen känns mer verkligt tack vare motståndet och vibrationerna i kontrollen.

Spela igenom storyn men missa inte det nya

Även fast inget är nytt med storyn förutom grafiken så finns det två nya spellägen, “No Return” och “Lost Levels” som är ett måste att testa. I “No Return” så glömmer vi allt vad story heter och förbereder oss för att slakta både mänskliga fiender och zombies. Vi har tio olika karaktärer att välja på (efter att vi har låst upp alla) och flertalet banor där vi ska sopa rent så att säga. Det går att ta det försiktigt fram eller hoppas på det bästa och kötta fram som Rambo – det är helt upp till spelaren. I banorna går det att hitta förnödenheter så som material för att skapa molotov cocktails och efter varje avklarad nivå kan vi uppgradera vapen och karaktärernas förmågor som skiljer sig åt.

Vi fastnade orimligt länge i “No Return” och det var riktigt roligt att bara släppa loss och döda fiender på ett mer avslappnat sätt till skillnad mot story-läget där varje kula i pistolen räknas. Vi kan dock inte sluta tänka på att ett sådant här läge med den maffiga grafiken hade passat ypperligt att spela tillsammans med eller mot en vän i ett multiplayerläge.

Det andra tillägget heter “Lost Levels” och detta är något för TLOU-nörden som vill grotta ned sig lite extra. Det är tre banor som heter Sewers, Jackson Party och Boar Hunt som utvecklarna valde att inte ha med i storyn i The Last of Us Part: II. När vi spelar dessa alpha-versioner av banorna så får vi följa med när utvecklarna berättar om banorna och vad de ville uppnå med dem. De berättar även varför de inte fick vara med i slutresultatet. Banorna är långt ifrån klara och en av dem finns det inte ens några röster inlagda på och det är lite charmigt och spännande att få se och höra hur utvecklarna har tänkt.

Sist men inte minst har vi ett spelläge för den som gillar att spela på en digital gitarr. Om du har spelat igenom spelet så vet du att det finns ett par scener där vi får spela gitarr och nu har du chansen att spela vad du vill och hur länge du vill. Undertecknad är totalt värdelös på gitarr så det tog ungefär 22 sekunder innan jag blev uttråkad av att svepa olika toner på touchpaden på PlayStation-kontrollen. Men jag är övertygad om att vi kommer få se massa videos på nätet när folk skapar musik i det här läget.